PÅ BEGÄRAN: FOTON


Jaja, Mikaela, Malin och alla andra som undrat och tjatat om att jag ska lägga ut några av de foton som tagits under Berlinresan... Var så god! Resten av bildgaleriet får ni se på vår återträff i höst. Då kommer vi förutom att återuppleva kulinariska berlinspecialiteter som Bratwurst och Kartoffelsalat också att se den film som togs (om tekniken fungerar som den ska i gradinsalen!)

Förväntantsfulla Berlinresenärer!


I flygplanet!

Fredag den 20 maj 2011

VI KLARADE DET!

Efter en hård natt med mycket tonårsspring i korridorer, vilket lämnade obesvarade fragor hos de vuxna (Vem var flickan som killarna bråkade om? Varför var det fem resväskor i ett rum bara avsett för fyra personer? Varför hade Mikaela ett rött märke på kinden? etc) lyckades vi ändå ta oss kommunalt ut till flygplatsen Tegel.
I boardingkön, för en gangs skull allra först (och med mest hemlängtan?) stod Fredrik, och där fick han och vi andra stå i en halvtimme, eftersom planet var försenat. Igen!
Vi fördrev tiden med att titta på turnerande dansgruppen Little Angels, en samling väldrillade koreanska småflickor med identitisk klädsel, identiska frisyrer och identisk packning: små fyrkantiga röda väskor, vilka de allihop på en given signal samtidigt öppnade för att plocka fram sina boardingkort. Hos oss gick åsikterna isär huruvida detta var sunt eller osunt beteende, men det var en lockande tanke att vid nästa Berlinresa drilla våra elever att gå ut ur gaten två och två i storleksordning iklädda identisk Vinstagårdsskoleklädsel.
Någon minut försenade landade vi på Arlanda och möttes av en gigantisk välkomstkommitté: blommor, vimplar och blixtrande kameror. Det visade sig dock vara koreanska flickornas. Men vad gjorde det? Eleverna var ändå lyckligare än koreanskorna - de var ju hemma och imorgon skulle de få sova i lugn och ro hur länge som helst, utan att tvingas traska upp och ner på Berlins gator från bittida till sent.
Till sist: tack till Maria och Gunilla för att ni följde med! De föräldrar som missade möjligheten att under dygnets allt timmar i fem dagar umgås med tonåringar på skolresa har en sista chans att få uppleva hur detta känns genom att komma till den återträff vi ska ha i höst torsdag den 8 september. Missa inte detta unika tillfälle!

Torsdag den 19 maj 2011

MORGONSTUND HAR GULD I MUND

Att passa tiden är viktigt upptäckte vara sjusovande elever! Frukost var kl.8.15. De som tog sig en lite längre sovmorgon, alternativt fönade haret alltför länge, och kom tjugo minuter senare hamnade i en laaaang kö. Den slingrade sig genom matsalen, ut i korridoren och nerför trappan, cirka 20 meter.. Birgitta i Vinstagard, allt är förlatet! Vi ska aldrig klaga mer! Köerna till skolans matsal är ingenting i jämförelse!
Oberbaumbrücke var dagens första anhalt. Strax bakom den ligger East Side Gallery, den rest av Berlinmuren, som konstnärer smyckat. Planen var att ga en femtio meter längs muren, för att sedan sla sig ner med en glass pa sandstranden vid floden Spree. Fredrik, Pontus, Casper och Johan var visst sa intresserade av konstverken att de skenade i väg i en väldig fart bort fran oss andra, som inte hade nagot annat val än att flasande följa efter i ungefär tva kilometer, dvs tills muren tog slut. Tji glass, alltsa!
Alexanderplats blev nästa stopp. Där akte vi upp i Fernsehturm och beundrade utsikten, varefter vi släntrade över till Weltzeituhr för obligatoriskt gruppfoto under denna. Dagens stora uppgift: ät lunch pa egen hand. Varje elev fick 10 Euro och sedan fördelade de sig i runt torget för att stilla sin hunger.
Atersamling under klockan efter lunch och sedan delade vi upp oss i tre grupper. En grupp, bestaende av Andreas B, Emil, Sofia, Pontus, Johan, Ludde och Casper ville absolut till affären Weekday pa Friedrichsstrasse, och akte dit med Madeleine bara för att konstatera att priserna var i klass med Stockholms Stureplan, dvs inget för fattiga ungdomar. Gruppen tröstade sig med en busstur pa Unter den Linden och svalde besvikelsen med en stor portion glass pa Ku´damm.
Den andra gruppen - Alexandra, Z"oe, Mikaela, Malin, Jessica, Andreas L, Saga och Jenny stannade kvar med Maria och Gunilla pa Alexanderplatz och shoppade loss i ett jättekomplex. Vi vagar inte tänka pa vad som finns i alla kassar de släpade hem efter timmar i denna köpmetropol. Den lilla teddybjörnen Knut fick i alla fall ett par fina jeans!
Den tredje gruppen - Philip, Patrik, Daniel, Adi, Tony, Niklas, Carl, Fredrik, Huzeyfe, Kristoffer och Jesper - for till Zoo med Lena. Lena tog Madeleines paraply med sig, eftersom det fran en klarbla himmel plötsligt hade börjat ösregna. Och se där, mer än ett paraply behövdes inte förrän molntäcket sprack upp, solen visade sig igen och djurparksbesökarna började svettas i värmen. De afrikanska djuren imponerade, men alla i gruppen lyckades inte hitta björnarna. Adi och Daniel lyckades inte heller hitta utgangen, vilket ledde till att övriga oroligt fick vänta i en kvart.
Tillbaka pa hotellet blev glädjen stor - Huzeyfes borttappade hörlurar hade kommit med specialleverans till receptionen! Tala om tysk service! Det blev dock inga tidningsrubriker den här gangen.
All var väntan bliver lang! Prick klockan sju stod majoriteten av eleverna ordningssamt samlade vid entrén för att ga och äta. Nagra saknades. Klockan blev fem över. Sex över. Sju över. Da bestämde sig gruppen för att ga iväg utan de som inte kommit. Atta över kom vara sengangare nersläntrande, och gjorde stora ögon när bara Madeleine stod där, alldeles ensam, och surt undrade varför de var sena. - Vi ville inte ga ut när det regnade! svarade gruppen unisont. - Sa bra, replikerade Madeleine, da kan vi stanna kvar och äta här. Madeleine har aldrig sett dessa elever sa snabbt promenera iväg, desperat sökande efter de andra i gruppen. De hittade dem runt hörnet, i en grekisk restaurang. (Av hänsyn till sengangarna publicerar vi inte deras namn pa denna blogg.)
Under stoj och stim och skratt ats sedan grekisk mat av olika slag. Under middagen kom en blomsterförsäljare in för att sälja röda rosor, varvid Adi uppmanades att ta fram planboken(underförstatt: för köpa en ros till Jessica.) - Va, ska jag ge Jessica min planbok, undrade han förbluffat, och kvalificerade sig därmed till dagens citat.
Vidare kan vi lärare konstatera att, att blogga i receptionen vid hotellets utgang efter klockan 22 har sina fördelar. Elever som kom ned för att ga ut i nattens mörker - gudars vet vart - vände besviket om när de sag oss sitta här.

PS: Maste ocksa säga att jag förväntat mig ett surt mejl fran en viss person med tanke pa det allvarliga politiska sakfel som finns i föregaende inlägg om Usama. Detta maste bara betyda att denna person inte last vare blogg! SKÄMS!!!

Onsdag den 18 maj 2011

HALVA GRUPPEN FÖRSVUNNEN I T-BANAN, USAMA SÄTTER STOPP FÖR RIKSDAGSBESÖK OCH HUZEYFE I TIDNINGEN

Lägg till att internet inte fungerade pa hotellet i gar kväll samt att majoriteten av var framtid, dvs alla i gruppen under 40 ar, klagade över ont i fötterna, sa har vi en kort sammanfattning av de största händelserna denna dag.

Dagen började annars med en utflykt till koncentrationslägret Sachsenhausen. Vi höll dock pa att missa S-bahn dit, eftersom Fredrik tog ovanligt lang tid pa sig innan han anslöt till morgonsamlingen.

Sachsenhausen ligger cirka tio kilometer utanför Berlin, och har en ruggig historia som nazisternas arbetsläger för politiska motstandare. Det är en märklig känsla att kliva runt pa en plats, där solen stralar fran klarbla himmel och där faglarna kvittrar och samtidigt veta att man befinner sig där 200 000 människor lidit helvetets alla kval.

Vi var dock oerhört stolta över vara elever som skötte sig exemplariskt och intresserat lyssnade pa guiden som pa tyska pratade i över tva timmar. "Jag förstod huvuddelen av vad han sa," konstaterade Alexandra efterat och fick medhall av de andra.

Hungriga elever invaderade sedan McDonald´s i Oranienburg, där var och en pa egen hand fick beställa sina Big Mäcmenyer. Det resulterade i ett halvmeter langt kassakvitto och obearbetade trauman hos kassapersonalen.

Brandenburger Tor, symbolen för Berlin, besökte vi härnäst, men i riksdagshuset var det stopp för oss. Tack Mr President of America, som skickade sitt kommandoteam att döda Usama inne i Afghanistan, och därmed ökade terrorhotet mot Berlins riksdag och stoppade alla svenska skolungdomar fran att komma in.

Istället gick vi mot Förintelsemonumentet och vidare längs Berlinmurens sträckning mot Mauermuseum, där vi häpnade över människans uppfinningsförmaga! Otroliga är de försök som DDRmedborgare gjorde för att ta sig ur landet och komma till västsidan.
Pa vägen till Potsdamer Platz lyckades nagra eftersläntare inte hänga med fröken Lenas tempo, varför Madeleine och eftersläntrarna hamnade i fel tunnelbana i fel riktning. Det löste sig dock och tack vare mobiltelefoner hittade vi varandra igen.
Huzeyfe och Kristoffer köpte tidningen Berliner Kurier, och upptäckte att det fanns en artikel om "Huzeyfe aus Stockholm" i den. Hur det gick till, kan Huzeyfe berätta själv när han kommer hem!
Kvällen avslutades pa en tysk restaurang Momseneck vid Potsdamer Platz. Wienerschnitzel mit Pommes, natürlich!
Vi far inte heller glömma att i rum 507 var det Donky Dougnuts Bjudning kl. 21.30. Z"oe hade köpt 12 stycken munkar med läskigt giftfärgad glasyr och rummet invaderades av bl a Daniel, Adi, Saga och Jenny.
Dagens citat stod Malin för: "Om jag hade vetat hur kul det var i Berlin hade jag pluggat röven av mig!" Lägg den frasen pa minnet ni som gar i attan i Vinstagard!

TISDAG DEN 17 MAJ 2011
SKOLBESÖK

Efter en stadig frukost med tyska brötchen gav vi oss av
med tunnelbana mot Herman Ehlers Schule.

Väl framme delades vi in i tre grupper - en grupp skulle vara med pa historia, en grupp skulle ha matte och den tredje gruppen idrott.

Idrottslektionen krävde aktivt deltagande av samtliga svenskar. Vi hade dock inga gympakläder med oss, sa det blev till att svettigt springa runt barfota i vanliga kläder. Det spelades en variant av spökboll - fast med tva mindre bollar och en gigantisk stor bla uppblasbar boll, vars kraft eleverna i början missbedömde grovt. Flera ramlade bakat av träffar. Inget blodvite uppstod.

De tyska eleverna far ingen gratis lunch i skolan, och hade bara en tjugo minuters rast. Vi hängde med dem, och fick köpa sma pizzabitar och ostcroissanter i deras cafeteria.
Därefter utsattes eleverna för det verkliga elddopet! De försags med tyskt fragepapper och föstes in i en aula, där yngre tysksprakiga elever fanns. Uppgiften: fraga vad de vet om Sverige! Intensivt sprakande utbröt. Nagra växlade dock över till engelska...

Alltid hungriga! Vi tog oss till ett köpcentrum och en foodcourt. Mat. Mat. Mat. Sedan shopping. Shopping. Shoppping. I Build a bear shop tillverkade Mikaela en egen gosebjörn. Den fick ett eget dunkande hjärta, döptes till Knut, försags med rosetter och sa smaningom med en egen Berlintröja. Även Adi köpte en Berlintröja - dock av modell större. Ett hjärta har han redan, för Jessica.

Tagresa till Kudamm, bara för att konstatera att Gedächtniskirche är under renovering, varför hela kyrktornet doldes i ett vitt tygskynke. Stor besvikelse! Eleverna tröstade sig med ännu mer shopping. Casper och Ludde köpte en fotboll fran Herha BSV. Sofia grunnade pa en present till en viss person pa skolan - nagot mer fick jag inte skriva. (Kan dock avslöja att allt hopp som nagot alkoholhaltigt grusades med motiveringen att det inte passade i Stian.)
Kvällen avslutades med att de vuxna motvilligt släpade ett gäng trötta svenskar i ut till de sydvästra förorterna för en grillkväll med tyska elever, som lääängtade efter att pa sin fritid fa umgas med dem. Vi köpte korv och de serverade en fantastisk buffé med olika sallader i sin lärares Frau Schmidts trädgard. Stämningen lättades snabbt upp bade av maten och av de post-it-lappar som de fick pa sina pannor och inte fick titta pa. Pa dessa stod nagon annan identitet, t ex Mickey Mouse. Det gällde sedan att lista ut vilken identitet man hade genom att ställa fragor till de som sag lappen. Stort skratt utbröt at Philip som fick post-it-lappen med Justin Bieber.

Mandag den 16 maj 2011
Ordnung muss sein!

Hurra! Vi klarade flygresan, och landade punktligt i ett gratt Berlin. Pa flygplatsen väntade var busschaufför med ett glatt leende och en skylt Vinstagardschule. Vi släntrade efter honom genom folkmassan i ankomsthallen och alla lyckades fa med sig bagaget till bussen.
Chauffören tog oss pa en minirundtur genom Berlins centrala delar. Stor glädje bröt ut när eleverna kände igen Siegessäule, som Andreas B haft och redovisat om tidigare under tysklektionerna.

Pa hotellet informerades vi av personalen direkt efter ankomsten om de ordningsregler som gäller pa hotellet: tyst pa rummen mellan 22 - 06 och inget spring i korridoren och ingen sprit pa rummen. Muntra miner fran de vuxna och mindre muntra hos vara elever.
Att hitta vara rum var inte det lättaste! Det var ett virrvarr av gangar och olika hissar. Alexandra hittade till sist sitt rum, men kom inte in, eftersom ingen öppnade för henne - rumskompisarna var ute pa jakt - efter Alexandra. Fröken Lena lämnade nyckelkortet pa rummet för att hjälpa en elev i korridoren - och laste sig ute. Hotellpersonalen verkade dock luttrade.

26 vralhungriga ungdomar och deras vuxna tog sedan tunnelbanan till Potsdamer Platz. Ludde hade som vanligt turen pa sin sida - när han kom ner pa perrongen, landade ett par tjusiga solglasögon framför hans fötter. Det var ett gäng skämtsamma tyska killar, som hade dalig sinne för vad som är roligt, och som tog sin kompis brillor och slängde ut dem precis när dörrarna stängdes! Grabben utan glasögon sag snopen ut, men vår Ludde stralade.

Klockan atta fick vi - efter en eftermiddag fylld av godis, torr flygplansmacka och ljummen cola - äntligen kvällsmat. Nagra, bl a Casper, Ludde och Kristoffer vagade sig pa att testa Berlins specialitet Currywurst, och de sag relativt nöjda ut. De andra fegisarna valde hamburgare eller pizza. De sag om möjligt ännu nöjdare ut.

SNART LYFTER VI...

Har ni börjat packa era resväskor än? Snart bär det nämligen iväg! Imorgon måndag samlas vi på skolans vändplan för gemensam avfärd kl.12.00 mot Arlanda ! Glöm inte att äta lite lunch innan och att ta med er passen!
Nästa gång vi skriver på den här bloggen, är vi i Berlin!